Åh vad jag fullkomligt älskar denna lilla tös. Jag kan ligga timmar och studera henne, inspektera och pussa henne. Hon ger mig ett fantastiskt lugn, en känsla av att jag faktiskt har gjort något bra, en känsla av att jag kan bli bättre. Jag njuter av varje andetag jag hör att hon tar, lyckan bara bubblar inom mig. Min älskade fina lilla flicka.Och så kommer mitt dåliga samvete. Varför känns det inte såhär med storasyster? Varför kan jag inte få njuta av henne också? Varför börjar mitt hjärta rusa och mitt tålamod tryta när jag ser på henne. Är det för att hon speglar mig? Varför blev det så fel mellan oss? Det är en sådan sorg hos mig, jag vill verkligen kunna njuta med storasyster, jag vill innerligt gosa med henne för att få det till att bli bättre. Men jag möts av orden Bort, vill inte, nej. Lillasyster är två veckor imorgon och storasyster älskar verkligen henne. Hon vill pussas, kramas och gosa. Men så frågar jag om en puss och möts av slag efter slag. Det skär i mitt hjärta. Jag vill verkligen försöka att bli en kärleksfull mamma till storasyster, utan dåligt samvete. Men hur gör jag??
Kommentera