Så himla skönt att känslan är helt annorlunda idag. Dagen har gått super.

På storasyster märks det dock att det har varit tuffa dagar för hon vill inte pussas eller kramas med mig. Men vad gör det när hon kommer med en bok och kryper upp i famnen. Eller när hon vid läggdags nästan beordrar att Mamma ska natta och läsa saga. Likaså när hon med ett sort leende säger våra ord vi gör varje kväll: "Puss och godnatt, sov gott. Jag älskar dig." Sen så ber vi Gud som haver och storasyster blir nästan arg om jag inte låter henne säga Amen.

Så idag är jag så tacksam för att det har varit bra. Vi pratar ofta om att det blir pannkaka ibland och att jag mår dåligt. Hon är så klok.
Idag sade hon "mamma inte arg idag, mamma mår bra. Inte ont i magen mamma."
Nä mamma har inte ont i magen idag. Mamma får ju ont i magen när mamma gör dig ledsen och när mamma säger dumma saker..
"men mamma duktig, du är bra ändå, älska dig mamma"

Så den där pussen kan jag verkligen leva utan. Bara hon fortsätter med att fundera och resonera. 😍😙😊
Jag verkligen verkligen verkligen önskar att jag inte kände såhär.

Jag är själv hemma med flickorna ikväll.

Allt har gått jättebra fram tills kl 20:00. Pyjamasen sattes på kvart i åtta. Borstade tänderna, läste saga, kramades. Återberättade dagen och berättade vad som händer imorgon. Sedan dess har det varit kaos. Ungen vägrar sova. Jag är i sådant enormt behov av att hon somnar i tid för att inte panikångesten ska släppas loss. Nu är mina känslor överallt och jag önskar att jag inte var mamma till storasyster. Jag önskar jag bara hade lillasyster. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte hålla god ton. Far frågade om jag ville komma dit ikväll och jag tackade nej pga att jag kände att jag måste ju fixa detta själv.

Jag hatar idag mitt liv. Jag hatar hur illa det har blivit. Jag är så jävla less på den stora och allt trilskande. Enbart när pappan i familjen inte är hemma. Alltid. Jag har verkligen försökt allt. Men det slutar som vanligt. Panikångesten i halsen tårarna som rinner och den höjda rösten som gapar åt ungen att nu banne mig ska du i säng för annars tar jag napparna och stänger dörren.

Och som alltid funkar det. Men vafan vilken dålig förälder jag känner mig som. Jag har ju lovat mig själv att jag inte vill somna arg eller förbannad på storasyster. Jag vet så väl hur hon mår av det. Jag vet så väl hur hon känner sig och likförbannat gör jag det.

Värdelös, skamsen och besviken är jag på mig själv.
Jag är i en sådan himla deppig och ångestfylld svacka. Tårarna ligger bakom ögonlocken och väntar på att få komma loss.

Storasyster är inne i en period med jätte mycket trots. Helt normalt, jag vet, men eftersom jag själv är svajjig så blir trotsen så himla personlig. Hon gör det inte för att jävlas, men det känns ju verkligen så idag.

Vi var på stadsbiblioteket idag och storasyster samt några kompisar sprang bort. En mamma blir super orolig och jag? Ja idag ryckte jag lite på axlarna. Jag funderade på vad det värsta kunde vara. Svaret var inget. Nu ikväll skäms jag så oerhört över att oron uteblev. Märkligt hur snabbt det kan vända! Jaja hon kom till rätta iaf. Motvilligt x2.

Vi kämpar på. Imorgon är en ny dag och den blir vad jag gör den till!