Hum. Det hade jag visst ingen.

Var på läkarsamtal idag, och säger att jag är sugen på att jobba och att komma igång, vi pratar i 1.5h. 
Läkaren tittar på mig när tiden börjar ta slut och ler och säger: 
Det är roligt att höra att du vill så mycket. Men vad är det du kan? Du har ju svårt att göra allt det du vill, för du har ingen kraft och ingen ork. Hur är det med din självinsikt ? 
Jag: men alltså, jag vill ju jobba och träna och och leka med barnen och och och så vill jag må bra. Jobbar jag och har ett liv så är det ju som vanligt och då mår jag ju bra.
L: Vet du vad. Jag sjukskriver dig fram till sista augusti.
J: 😮😮😮 What? Nej men alltså jag mår ju bra 
L: Det där med självinsikt, jag sjukskriver dig och så ska jag ordna fysisk aktivitet på recept. 


Men alltså, så ville jag ju inte. Jag vill ju må bra nu. Att allt är som vanligt igen.
*så trött jag blir på mig själv*
Smsen haglade in när jag satte på telefonen imorse, hela 5 stycken.
Det ena värre än det andra.

Herre min gud.
Hjälp mig.

Jag vill inte. Jag orkar inte.




 "Den flaskan stod inte kvar av ngt misstag. Dumheter! !!! 
Du upptäckte att jag drack vin när jag gick och pysslade sent på natten efter att barn gått och lagt sig. Dagen efter så ringde du till Far och var upprörd och bad om ett Alanon nummer för att du hade panik.!! Vad jag vet om den morgonen var att vi åt frukost i lugn och ro och att jag åkte till Maxiposten och du till Coop för några snören och en del mat . Så panikig var du inte direkt. ? Men jag hoppas att du fick numret till Fars ex  eller ngn av hennes kompisar och hade ett bra möte . Far din berättade på nyårsafton., så det blev ju extra.. "Inga resor tillsammans med dig för jag och min familj kan inte lita på dig bla bla bla. För tänk om bla bla bla och om vi reser bla bla bla" KUL!
Vet du vad? När jag träffar dig och din läkare, så kanske jag kan förhålla mig och få mig en uppfattning om din sjukdoms symptom.
Hur ska jag annars känna igen dom? Med mig har ni haft det lätt -vin = flaska-"

Ja nu hängde jag ut henne. Men seriöst. 
Sparka på den som ligger. Gör det mamma. Tack. 

Såhär vill jag svara henne, men gör inte det;
"Ja mamma, helt ärligt , vi glömde bort att slänga flaskan. Men det förstår inte du. Du är för sjuk. Redan innan jag såg dig dricka visste jag att du drack. Du släpade din stora svarta dyra handväska med dig i varje rum, du luktade konstigt och höll dig undan från barnen och mig. Du blev arg för minsta lilla. Både far och jag visste. När han sedan åkte och du drack på natten så blev jag inte arg. Jag sade bara att du får åka dit du ska med ditt julfirande. Vi ses imorgon, godnatt. Den natten kunde jag inte sova. Jag mådde så dåligt. När du sedan på morgonen stank vin så valde jag att åka därifrån och ta god tid på mig. Frukosten åt jag med mina barn, du var bara en skugga. Barnen var med sin far. När du sedan blev arg på våra små barn för de inte ville säga hejdå för mormor var konstig så kokade jag, min kropp skakade av ångest. Jag hade hållt ihop hela dagen. När du klev utanför dörren kollapsade jag. Jag föll ihop. Jag ringde min far. Självklart. Jag fick nr till allanon och åkte dit, men det var inställt pga sjukdom. En timmas tid satt jag på trappan utanför kyrkan och grät. Förtvivlad över att ytterligare en jul var förstörd. 
Så jävla skönt att far berättade för dig på nyårsafton. Då förstörde han en nyår för dig, precis som du har förstört så många för mig. 
Hur du gör i dina förhållanden är inte mina bekymmer. Men jo, min far ringer jag om jag behöver råd, när jag vet att han har råd att ge. 
Jag ångrar inte en sekund att jag ringde honom. Vet du vad? Jag tror att du aldrig kommer få följa med mig till läkaren. Du är inte värd det. Jag är inte min ickeutreddadiagnos. Jag är jag. Den dotter du uppfostrat. 
Med det här avslutar jag vår mor och dotter relation. Jag orkar inte vara fast i ditt träsk. Jag vill inte. Jag måste ha fokus på mig."

Men vad gör jag? Svarar jag henne? Nej. 
Jag slänger ut det på bloggen, och sen så stänger jag av telefonen. Och sover. Och fokuserar på mig. 
Och andas.
Andas.
Andas.

Och fortsätter att andas.


Jag andas.
Jag motar bort ångesten.
Andas.