Att få leva.
Att få leva med den man jag älskar.
Att få leva med den man jag älskar mest på hela jorden.
Att han har valt mig.
Att jag har valt honom.
Vi har valt varandra.

I stunder av mörker, hopplöshet och sorg så lever jag med den jag älskar, som älskar mig.
Som älskar mig för den jag är.
Ser mig för den jag är.

Att bara en blick,eller ett tonfall kan få mig känna alla känslor som finns. Jag kan den där mannen i mitt liv utan till.
Han kan mig utantill.

Tänk.
Att jag får leva med mannen i mitt liv.
Vilken gåva.
Sicken lycka.

Våra hjärtan hör ihop.

Från att vara ledsen, ångestfylld så kommer ilskan ikapp.
Ilskan över hur man som vänner, familj och framförallt förälder sätter ord på sina känslor genom att beskylla mig.
Att det är mitt fel att de är chockade, besvikna, ledsna. 
Come on! 

Jag säger inte att mina känslor ska sätta först eller att mina känslor är rätt och deras fel. 
Men det är inte upp till mig att hjälpa dom i sina känslor. Ta eget ansvar för dina känslor, lägg dom inte på mig.

Jag tänker mycket på hur det hade varit idag OM de hade sett mina behov för 14 år sedan. Hur hade dom mått då? Hade de kunnat beskylla mig då med ? Lägga skulden på mig? 
Om jag bara hade gjort si eller så. Då hade ju jaginte mått dåligt.  Om jag bara rykte upp mig. Om jag bara fokuserar på det som är bra. Tänk positivt, det blir så mycket lättare då.
My as att det blir! Varför är det så svårt att bekräfta någons känslor utan att nervärdera dom. Alla dessa goda råd, som förs fram med en välvilja, vad hjälper de mig när de inte förstår känslan eller inte ens försöker bekräfta mig utan viftar bort det med, de finns de som har det så mycket värre. 


Se mig. Bekräfta mig. Och framförallt låt mig få vara ledsen, ångestfylld och ARG!
"Just nu otroligt skör i sitt mående med mycket ångest. Har svårt att acceptera sitt mående och tankarna går hela tiden på framtiden, att börja arbeta igen. Oroar sig mycket. Behöver landa och sen få tid att återhämta sig för at inte rasa ihop på nytt" 
signerat läkare.


"Men du, ryck upp dig, så farligt är det inte. Bara du får en diagnos så blir du bra. Bara du inser att du blir frisk genom att cykla eller genom att blåsa ut vid havet."
signerat 40-talister

Hela min kropp vill skrika och slå sönder allt. Hela min själ orkar inte. Själen vill lägga sig ner och sakta tyna bort. Kroppen vill framåt framåt framåt. Jag vill ju bara må bra. Jag vill kunna njuta av livet. Livet som är så skört. Jag orkar inte njuta. Jag är färdig. Slut. Kaputt.
Jag skiter i diagnoser, bara jag blir stabil. Bara jag ser ett slut. Bara jag kan få vara mitt normala jag med människor runt mig.
signerat jag.