Jag har försökt att få ner alla tankarna i ett inlägg. Det är och har varit lite mycket. Lite mycket av allt.

Vi börjar med roliga saker.
I början av september träffade jag en kvinna som är ansvarig för Hallands läns anhörigförening för sjukdomen min mor gick bort i. Det var ett givande möte och kvinnan sade att detta vill jag verkligen inte släppa. Jag vill få till ett möte ihop med min chef på riksnivå. Så efter den 6 november så ska jag få lite mer på fötterna. Väldigt väldigt spännande.

Jag har ammat lillasyster i 9 månader och 10 dagar. 1 dag längre än mor ammade mig.
Min amningshistoria med storasyster samt lillasyster kommer att publiceras i amningsnytt. Jaj!

Det går framåt med storasyster och mig. Vi kämpar på med BUP och med hela vår relation. Hade en bra återgivning idag och till och med maken tyckte det var väldigt givande. Det mest givande mötet på länge. Sedan sade han själv att han ser en förbättring mellan mig och storasyster vilket fick mig att bli super glad!

Sedan är det den där biten då. Med dåliga saker.
Min morbror har konstaterats ha samma sjukdom som min mor gick bort av. Detta innebär att jag tillhör de där 10% av jordens befolkning som har denna familiära sjukdom. Jag ringde genast i panik till genetiska kliniken som berättade att jag har 50/50 chans/risk att ha genen. Med det sagt innebär det inte att jag blir sjuk OM jag har genen. Om jag bär på genen så har mina flickor, inte 25% risk utan 50% risk att ha genen. Tankarna är många. Jag vill veta. Jag vill ha ett svar om jag är genbärare.


Mitt då kommer hela tiden ikapp mitt nu, frågan är när?
sitter och läser ikapp på bloggen. Den har varit rätt tyst. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Skrivlusten saknas på något sätt.

Stundtals går det framåt med storasyster, hon är i sitt esse när det gäller trots. Jag försöker intala mig att hon inte gör det för att jävlas utan gör det för att det är naturligt. Att utvecklas och formas till sin framtida individ.

Storasyster är en härlig tös. Hon är inne i em period med mkt tankar och funderingar. På både gott och ont. Hon ser och iaktar mig med lillasyster och jag försöker verkligen finnas där för storasyster på samma vis. Det är skitsvårt. Den där känslan av likgiltighet när hon gråter och skriker efter mig trots att maken kramas. Urk.

Men visst det går framåt och framåt. Ska ta mig i kragen att skriva ner lite mer vad som händer. Det är en massa bra saker också. De kan jag väl skriva om också ☺