bloggen har haft paus, men det är mest för att jag har haft paus på mig och mitt liv. vi började februari med att bli inlagda på sjukhus för RSvirus, lillasyster fick stanna 11 dagar med mig där. Dagen efter vi kommer hem trilskas storasyster in i dörrkarmen och får sy sex stygn. Sen har det bara rullat på. Inget dagis för storasyster då de hade vattenkoppor och sen var det mars. Sen helt plötsligt blev det april.Jag vågar inte känna efter, jag börjar sakta sakta men säkert falla ihop inuti. Min ork att hålla ihop är snart slut och vi inväntar en flytt. Jag hoppas innerligt att flytten ger mig lite energi. Älskar att flytta med allt fix vad det nu innebär. Men jag håller ihop. Trivs bra med lillasyster som utvecklas och är bara sådär kärleksfull en tremånaders flicka kan vara. Storasyster och jag kämpar på, ibland mer och ibland mindre. Storasyster mår nog bra av att jag biter ihop och tvingar mig närmare henne. Huvudsaken är att barnen mår bra. Jag kan hamna lite off, åsidosatt, nergrävd eller bortglömd. Jag lyssnar inte ett dugg på mina signaler och försöker kväva ångesten som ligger och gror. Jag bara väntar på att rasa ihop. Jag sätter delmål för vad jag ska klara av. Just nu längtar jag efter påskafton för då lämnas storasyster bort i en vecka igen. Så himla skönt och jag hinner hämta andan, låta ångesten krypa fram.
Kommentera