Detta slaktande har fått mig att gråta hela kvällen, min man har försökt att få mig att tänka på framstegen och försöka släppa oron. Han har en poäng i att säga att det inte blir likadant. Varken för mig eller för honom. Ny graviditet och nytt barn. Nya känslor. Men så kommer oron. Min oro ligger just nu i att jag inte vill ha upp lillasyster på bröstet. Jag är rädd att jag redan har börjat stänga av mina känslor. Jag försöker var dag att prata med henne i magen (hon har redan ett namn) och berättar för henne vad storasyster har gjort idag. Hur storasyster kommer bli en jätte bra syster och hur lillasyster inte får dra storasyster i håret.Men så kommer de kalla kårarna längs ryggen, vad händer när jag fött och de lägger henne på bröstet. Då vill hon amma. Jag vet inte om jag orkar med det emotionellt. Samtidigt är jag livrädd för att om jag inte gör det så distanserar jag mig redan. Att mitt då ska spela så stor j*vla roll nu? Varför kan jag inte glädjas åt framgången att det blir lättare med storasyster. Men så är det ju tisdag. Sammandragningarna kommer nu på kvällen och oron vill inte släppa. Jag är rädd att när lillasyster kommer att jag inte har ögon för storasyster. Tänk om allt går så bra med lillasyster att jag känner lycka, kärlek och värme. Kommer jag skjuta bort storasyster då? Hur gör jag om storasyster blir svartsjuk, kommer jag att inte vilja ha lillasyster? ah alla dessa tankar.Imorgon blir det nog en bättre förklaring. Lite sömn så gör jag ett nytt inlägg när tankarna klarnat upp lite för nu är det kaos och sammandragningar. Så det är bäst att lyssna på lillasyster! godnatt
Kommentera