Har fått frågor om varför jag bloggar.Första orsaken är ren och skär egoism. Det är fantastiskt skönt att sätta tankarna på "papper" för att kag dels ska få lite distans, men också för att kunna gå tillbaka till mig själv och argumentera för att jag förhoppningsvis blir bättre. Andra orsaken är för att jag är så fruktansvärt trött på att föräldraskapet bara ska vara positiv och rosa moln. Jag har en annan syn, tyvärr. Det är på min och min dotters bekostnad. Jag hade önskat att jag kunde få vara en mamma med energi, glädje och massa kärlek. Nu är det inte så. Jag är trött på att behöva hålla masken. Tredje orsaken är väl något som går hand i hand med andra orsaken och det är alla dömande blickar. Ifrågasättandet. Vi mammor är så duktiga på att "tävla" om vem som kan mest, vems bebis utvecklas först och på toppen av allt så är vi duktiga på att döma varandra när vi inte känner likadant. Var är förståelsen? Var är informationen? Var är valideringen i att jag gör ett bra jobb? Kan vi inte börja bli ärliga mot, inte bara andra, men framförallt oss själva. Tänk vad många det är som går i tystnaden och lider, precis som jag gjorde hela första året.
Kommentera