Kära älskade lilla du.

När du låg i min mage så var du så efterlängtad från första stund jag kunde känna dig snurra runt. Jag pratade med dig, berättade för dig om allt spännande vi skulle vara med om. Jag förklarade hur familjen såg ut, jag berättade om de olika språken du skulle få lära dig. jag längtade så efter dig. Jag längtade efter att få smeka din kind, drunkna i dina fina ögon och älska dig så mycket så jag trodde att mitt hjärta skulle spricka.

Dagen du kom så var vi så förväntansfulla och spända. Vi hade ju längtat efter dig. Jag gjorde allt jag skulle, ända tills min kropp sa ifrån. Allt bara tog slut. Så på tre berättade läkaren att du skulle komma. Dom räknade ner, ett, två och så krystade jag allt jag hade utan att veta om det var på rätt sätt. Helt plötsligt var du ute, men inget ljud från dig, ingenting. Så läkaren sade att du och pappa skulle gå iväg. Jag kände bara panik. Jag var säker på att det var första och sista gången jag såg dig. Jag sade till din pappa "skit i att klippa navelsträngen". Märkligt att jag inte kunde eller vågade fråga vad som hände egentligen. Din pappa klippte din navelsträng, precis som vi hade pratat om innan. När pappa och du gick iväg så var jag säker på att pappa skulle komma tillbaka tomhänt. Så jag stängde av. Precis som man stänger av en TV. Det blev svart. Hela jag blev tom inombords. Jag var säker på att jag aldrig skulle få smeka din kind och att jag aldrig skulle få drunkna i dina fina ögon. Min kärlek och all min tro försvann med dig ut genom rummet.

När din pappa kom med dig i famnen och jag såg lyckan i hans ögon så skämdes jag. Jag skämdes över att jag inte kunde eller vågade känna all din kärlek. Jag blev ledsen för min och framförallt för din skull. Det var inte riktigt såhär jag hade tänkt. Jag ville också kunna lukta på dig, smeka din kind och känna stolthet. Jag var tom.
Det betyder inte att jag inte älskade dig, men jag älskar dig inte lika självklart som pappa gör.

Idag är du en stor tjej och det är inte långt kvar tills du blir storasyster. Du kommer bli världens bästa storasyster. Precis som du är världens bästa pappas flicka.

Du är och förblir med skräckblandad förtjusning min dotter. Jag hade inte velat byta bort dig, men jag hade velat älska dig från första gången jag såg dig. Du förtjänar det. Jag vill och hoppas att allt blir bättre. Jag hoppas att du en dag förstår mamma. Jag hoppas verkligen att du vet att jag finns här dag och natt för dig. Även om det är med ett inre motstånd.

Du är min och jag är din.

Vi fick varandra och det fanns ju en mening med det. Sen att mamma inte alltid älskar dig och inte alltid vill finnas där för dig hör inte hit. För oavsett hur jag känner inför dig så kommer jag alltid att ta din sida. Oavsett vad du gör så tvingar jag mig att stå hos dig. För du är samma barn som en gång låg i min mage som jag älskade så. Jag får bara minnas det och komma ihåg vad vi smidde för planer.

Min älskade lilla flicka, jag är din och du är min. Här och nu, Där och då. Jag älskar dig mer idag än igår, för igår gick du mig på nerverna.
Puss mamma

Kommentera

Publiceras ej