Det är få gånger som jag skäms och blir arg över att jag har misslyckats så med mitt liv. Jag tänkte inte i min vildaste fantasi att jag skulle vara sjukskriven två år i rad för stress/depression och nu förlossningsdepression. Jag önskade att jag hade ett jobb att gå till. Jag önskade att jag hade min egna inkomst. Jag önskade att jag var kvitt depressionen. Jag blir ledsen för min mams skull. Det var inte riktigt såhär han tänkte sig tror jag. Jag får dåligt samvete att vår familj hänger på hans axlar. Jag får dåligt samvete över att jag inte bär en del av tyngden. Idag är en sådan dag jag bara önskade någon bytte plats med mitt liv.
Kommentera