Där står jag ensam på perongen.
Ensam med ensamheten, ensam med livet.
Tankarna går till den där nattsvarta kvällen när jag var påväg över staketet för att ta mitt liv.
Där godstågen avlöser varandra, ljudet av hur tåget dundrar över rälsen är nästan terapeutiskt.
Ensam står jag här.
På perongen.
Väntar på tåget som skall ta mig till nästa stad.
Godstågen avlöser varandra. De åker med sådan fart att jag instinktivt tar ett kliv in mot mitten på perongen.
Njuter av hur det låter, hur vinden tar tag i mig.
Blåser ur mig.
Men jag står.
På perongen.
Väntar på tåget
Perongen är inte längre tom.
Jag är inte ensam mer.
Kommentera