Detta är en sådan känslosam dag för mig.
4 år sedan jag blev mamma till mitt förstfödda barn som jag hade längtat efter.
Och så mitt i allt blev jag så oerhört sjuk, avskydde henne, önskade att hon inte fanns.
Att vi bara råkade bo under samma tak.
När du blev storasyster så lättade det lite.
När du fyllde tre lättade det mer.
Idag fyller du fyra år, och nu har det lättat nästan helt.
I nästan tre års tid önskade jag att du inte fanns.
Nu vill jag inget annat. Att jag överhuvudtaget har känt så får mig att bli så sorgsen. Så skamsen, så arg.
Mamma vill aldrig att du lämnar mig och jag vill aldrig lämna dig.
Det är du och jag nu.
Tillsammans, framåt, sida vid sida.
Jag älskar hela dig.
