Jag tycker riktigt illa om storasyster för tillfället. Vill inte vara nära och tvingar mig ändå för hon skriker som en stucken gris efter mig. Verkligen försöker. Hjärtat bultar, huvudet bankar och blodet rusar. Det är precis som om hon skriker efter en mamma som hon någonstans ser och då famlar efter den mamman. Ni vet, den kärleksfulla mamman jag är till lillasyster. Det är precis som om hon vet att jag känner skillnad. Hon är otröstlig, hon kan sitta bredvid mig och skrika efter mig. Så har vi spenderat två och en halv timma ikväll. Vi började lägga henne vid 19 och nu är klockan 21:34. Kom inte och säg att hon inte var trött. Vid 18:30 kunde hon knappt hålla ögonen öppna. Jag önskar bara att jag orkade och att den där mamman hon och jag famlar efter kommer snart.
