Imorgon ska jag göra något som jag borde gjort för längesen.
Imorgon ska jag öppna fotoalbumet med bilder från storasysters första vecka i livet. 
Är det något som för mig närmare mina känslor?
Eller hamnar jag ett steg bak? 
Jag vet inte, men kanske kan jag börja förlika mig med de där orden som kom ut ur min mun. 

"Skit i att klippa navelsträngen ,bara ta henne härifrån."

Mina första ord till min dotter. 

Kommentera

Publiceras ej