Jag har aldrig velat mysa med min dotter. Hon fyller snart tre.
I 3 år har vi kämpat och kämpar ännu.
Ikväll känner jag tacksamhet.
Jag ammade lillasyster och när jag lade tillbaka henne i sängen så smög jag ut. Strax därefter kommer storasyster och kryper upp i soffan och säger "jag vill gosa med bästa mamman." Och mitt svar är helhjärtat: självklart min älskling.
Hör ni.
Mitt svar är helhjärtat.
Min dotter vill gosa med sin bästa mamma.
Min älskling.
Jag smakar på orden, precis som om jag smakar på ett glas vin. Jag säger orden sakta om och om igen. Låter eftersmaken fylla mig med glädje och tacksamhet. Njuter av denna stunden.
När maken kommer och ser, frågar han; vad gör hon där? Han vet att det är en udda situation.
Jag svarar stolt: vi myser. Och blir tårögd och börjar gråta.
Han förstår lyckan. Han berömmer mig för allt slitjobb. Du ser älskling, hon är inte bara pain in the as som du säger. Du ser, ni älskar ju varandra.
Och så rätt han har. Vi älskar ju varandra. Hon och jag.
Hon och jag.
förlossningsdeppression,
2 kommentarer
Kristin
28 Nov 2014 08:18
Modiga du! Vad viktigt det är att du skriver! Fantastiskt att det går åt rätt håll! Vi känner inte varandra och jag vet inte hur det känns. Men att älska vet jag hur det känns och är så glad för din skull att du är påväg ditåt!
bea
08 Dec 2014 22:00
blir lippfärdig, ddet du skriver i just detta kunde vara en bild av mig och min son, tom att du säger pain in the ass, det har jag kallat min lillkille, som jag nu älskar så oerhört, men vilken lång resa det har varit och stundtals är. stor kram till dig och er!
Kommentera