Hur orättvist och hårt livet kan vara ibland så finns det alltid en mening med vilka människor som skall komma att korsa ditt liv.Här sitter jag och sörjer och saknar min Mor som gick bort och så träffar jag en alldeles underbar tjej som har två barn vars tid är uträknad. På ett rent egoistiskt sätt så var det väldigt läkande att få träffa en mamma som förstog hur mor min kände sig. Att veta att man ska lämna sina barn i förtid och tankarna kring det. Jag hoppas att jag kunde ge lite av det lugnet tillbaka att jag har klarat mig bra och vad det är jag har saknat.När jag träffade min man blott 15 år så visste jag att Han var mannen med det Stora H:et i mitt liv. Att det blev vi överhuvudtaget är rätt imponerande. Min mamma som jag fick när mor hade gått bort är också hel märkligt. Jag behövde en mamma och hon behövde ett barn eftersom hon aldrig kunde få egna barn. Jag tror och hoppas att alla människor vars väg jag korsat har jag kunnat ge en annan tanke eller en annan synvinkel på allt det hemska. Jag hoppas att mitt liv tar mig dit jag skall och att min plan går i lås. "Man får inte större prövningar än vad du mäktar med" brukade min Mummu säga. Oavsett hur orättvist det än är så finns det en plan. Tisdag imorn - skit!
Kommentera