. . . så är det bara att gipsa för att bli bra. Tänk vad enkelt det hade varit! Gång på gång måste jag förklara mig för nära och kära hur jag mår. Mamma vill träffa min läkare, för hon förstår inte hur jag mår. Är du så sjuk måste du ju få hjälp. Och det är just det jag får.I Lotta Lindeborgs bok, En mekanisk mamma kan man på sidan 122 läsa:"Det har visat sig att mammor med svårigheter att knyta sig an till sitt barn ofta har haft en komplicerad relation till sin egen mamma. Brister i anknytningen till de egna föräldrarna gör att anknytnings- och relationsmönstren är bristfälliga. Man minns inte med tankarna, men kroppen minns. Man har erfarenheten i sig som kroppsminnen." Just det här försöker jag förklara för just mina föräldrar, men jag uppfattas som otacksam, kall och hård. Min mamma anser att det inte har något att göra med att min mor gick bort. "Jag har gjort allt för dig." Ja jo, men det har ju ändå inte med henne att göra. "Relationsförluster verkar förekomma påfallande ofta under barndomen hos kvinnor som blir deprimerade" -Ur boken En mekanisk mamma sidan 119. Det är ju liksom inte så att jag hittar på det jag säger, jag är så trött på att inte få någon förståelse.
Kommentera